Idag började en ny del av mitt liv. Hur länge det kommer att hålla i sej törs jag däremot inte svara på. En ny liten grej har gjort inträde i mitt liv - stegräknaren. En liten tävling som jag inte orkar gå in på här...
Så nu kommer jag att ha en liten svart manick fastspänd någonstans på kroppen. När en av tanterna jag jobbar med kom till jobbet imorse så hade hon redan gått mer än 5000 steg - själv hade jag inte ens få mej på stegräknaren. Men men nu sitter den på plats.
För att få ihop lite extra steg så tog jag mej energin till att gå och hämta barnen. Egentligen så räcker inte tiden riktigt till det. Men kör jag lite extra fort hem och sen verkligen tar i för att gå på (jag är en slow-walker) så går det. Problemet var bara att när vi var halvvägs hemma så kom jag på att vi skulle till BVC!! Sen gick vi fort! Några minuter sena blev vi men inte senare än att vi hann med allt som skulle hinnas med.
Så Elmer blev både, vägd, mätt, fick spruta och blev förhörd på vad han kunde. Ja, det var han som blev förhörd. I väntrummet så har de ju världens roligaste lekhörna och där bosatte sej Elisia under tiden Elmer undersöktes och när det var dags för "vad-han-kan-förhöret" så hör jag hur hon ropar: Mamma jag är bajsnödig!! Så det var bara att knalla ut, jag lämnade kvar Elmer helt övertygad om att han kommer följa efter, men icke. Han stannade kvar och BVC-tanten passade då på att kolla vad han faktiskt kunde.
Läkarkontroll kvar det också och allt såg bra ut, hon konstaterade även att han med all sannolikhet kommer att bli lång. 90 cm är han nu och 15 kg tung. För skojs skulle så vägde jag Elisia också och hon vägde 17 kg så än har han inte gått om henne ;-)
Tvätten är klar, dags att gå ner för trappen och hänga den. Mer steg alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar